Den här dagen har varit riktigt omtumlande och finner hittills inte mycket positivt med dagen.
Negativa tankar;Positiv utsida, idag har jag spelat teater.
Negativa tankar;Positiv utsida, idag har jag spelat teater.
Jag har inte spelat teater med hela utstyrsel, inga inövade repliker, ingen scen
Jag har spelat teater metaforiskt sett.
Inövat leende, vänlighetsfraser och ridå för känslorna, där är min dag i ett nötskal.
Min prestationsångest är så bortgömd för andra, men hujeedamig vad den tär på mig.
Vädret har viss påverkan, stress har en påverkan och prestationsångest en inverkan.
I och med att jag är tillbaka i Vasa nu, eller varit i snart två månaders tid så innebär det en hel del att ta igen, vilket för tillfället är otroligt förvirrande, frustrerande och missförstånd uppstår här och där.
Jag har nu tydligen missat hela sex lektioner läkemedels, helt ovetande.
Mitt schema har varit ofullständigt vilket gör att alltihopa just nu känns omöjligt; kommer jag kunna komplettera eller kommer jag nu vara tvungen att ta kursen på nytt nästa höst?
Jag funderar om det är vettigt och sunt för mig att faktiskt försöka ta ikapp
åtta veckor på fyra veckor.
Jag vet ärligt talat inte om jag kommer klara detta.
Jag vill jag vill jag vill,
men samtidigt vet jag att jag kommer inte må bra psykiskt.
Vi pratade dessutom om döden och palliativ vård idag, vilket drog igång en hel del existensiella frågor och ja, döden kan jag tycka vara en befrielse men samtidigt är jag nog rädd för allt som har med döden att göra. Döden är ett svårt ämne att tala om, men så nödvändig att bearbeta och fundera kring.
Inövat leende, vänlighetsfraser och ridå för känslorna, där är min dag i ett nötskal.
Min prestationsångest är så bortgömd för andra, men hujeedamig vad den tär på mig.
Vädret har viss påverkan, stress har en påverkan och prestationsångest en inverkan.
I och med att jag är tillbaka i Vasa nu, eller varit i snart två månaders tid så innebär det en hel del att ta igen, vilket för tillfället är otroligt förvirrande, frustrerande och missförstånd uppstår här och där.
Jag har nu tydligen missat hela sex lektioner läkemedels, helt ovetande.
Mitt schema har varit ofullständigt vilket gör att alltihopa just nu känns omöjligt; kommer jag kunna komplettera eller kommer jag nu vara tvungen att ta kursen på nytt nästa höst?
Jag funderar om det är vettigt och sunt för mig att faktiskt försöka ta ikapp
åtta veckor på fyra veckor.
Jag vet ärligt talat inte om jag kommer klara detta.
Jag vill jag vill jag vill,
men samtidigt vet jag att jag kommer inte må bra psykiskt.
Vi pratade dessutom om döden och palliativ vård idag, vilket drog igång en hel del existensiella frågor och ja, döden kan jag tycka vara en befrielse men samtidigt är jag nog rädd för allt som har med döden att göra. Döden är ett svårt ämne att tala om, men så nödvändig att bearbeta och fundera kring.
Påtal om prestationsångest så har jag läkemedelstent imorgon och just nu känns det
som sista droppen i bägaren.
Eller ska vi kanske säga sista droppen som redan landat i bägaren idag, som gjorde att bägaren rann över,
har jag redan fått utlopp för i form av gråtattack på soffan.
Jag känner mig så pass bra så jag vet att Nej Mikaela, skärp dig.
Jag ska skärpa mig efter att jag druckit en tekopp och ätit choklad.
Kanske då efter kan jag komma på vettigare tankar,
men hujeedamig vad jag bara just nu vill dra täcket över huvudet.
Dethär inlägget behövde jag just nu,
och jag kommer antagligen skratta åt mig själv nästa gång jag läser det,
men just nu känns allt svårt och tungt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar